Lyckad Venla och Jukola i Rovaniemi

Efter 14 månaders väntan på Jukola i midnattssolens land var det äntligen dags för världens största orienteringsstafett. Någon midnattssol blev det förstås aldrig då det var augusti månad men alla kommer att ta med sig ljusa minnen hem från tävlingarna ändå.

Venla – topp 24!

2019 gjorde Malungs tjejer premiär i Venlastafetten och vilken start det blev då. Från ingenstans sprang de in på en23:e plats vilket alla minns som en fantastisk prestation. Inför årets stafett var det samma starka laguppställning till 3 fjärdedelar men Sarah var ny i laget i stället för Magdalena som väntar barn inom kort. Alla tjejer var positivt förväntansfulla inför tävlingen och var bra förberedda på vad som väntade där fokus låg på att göra sitt lopp, en kontroll i taget och ha framförhållning på kartan.

Jennie börjar få in en bra rutin och säkerhet på första sträckan och hon löste uppgiften näst intill perfekt. Ett tag ute på banan låg hon hack i häl på stafettens ledare Wilma från OK Kåre springande på en spång över en myr. En häftig upplevelse! Växlade sedan som 16:e bara en dryg minut efter vilket var ett perfekt utgångsläge för Johanna som gav sig ut på den tekniskt krävande andra sträckan.

Hon fullföljde planen helt och plockade kontroll för kontroll och tog sig även förbi några av lagen. En nöjd Johanna efter mycket bra genomfört lopp kom in till växling som 5:e lag och kunde lämna över kartan med stafettens längsta bana till Sarah som ställts mot den utmaningen. Det passade henne väl då hon är konditionsstark efter alla skidmil i uppväxten och ett pannben som få. Hon kom in bra i orienteringen i början men sen kom en riktigt lurig gafflingskontroll som inte satt exakt på ”rätt ställe”. Någon minut senare kunde Emitbrickan läggas i enheten och fokus riktas mot fortsättningen av banan. Sarah gjorde precis som planen varit, släppa den lilla missen och bara fortsätta framåt. Imponerande avslutning med nästan samma tempo som några av världens bästa vilket gjorde att hon kunde skicka ut tjeckiska landslagsorienteraren Vendula med möjlighet att upprepa förra MOKS bragden i Vendulas historia.

Hon är säkerheten själv och plockade ett par placeringar så i mål stannade räkneverket på 24:e bästa lag på världens största damstafett i orientering.

Nära klubbrekordet för damerna.

Utöver de fyra tjejerna i laget så fanns två riktigt starka reserver, klubbens nyförvärv Stina Nilsson och småbarnsmamman Carolina som fick hoppa in i varsitt finskt ”motionärslag” som fick bättre resultat än någonsin tack vare Malungstjejernas insatser. Det är stark damtrupp i klubben – helt klart.

Jukola – topp 10/50!

En ovanligt mörk Jukolanatt väntade för klubbens 14 löpare som alla var väl förberedda och mycket taggade att få utmana sig själva på de olika utmaningar som väntade. 7 sträckor skulle avverkas med olika karaktärer, där lagets löpare hade fått den utmaning som skulle passa just honom allra bäst.

När skottet från luftvärnskanonen sköts av gav sig löpstarka Daniel och Linus i väg längs travbanans kurva tillsammans med dryga 1200 andra män och några kvinnor i mörkret. Nja så mörkt är det inte längre med alla lumen som finns på skallen. Orienteringskraven ställs på samma nivå som vilken elitbana som helst dagtid. Redan första gafflingskontrollen ställde till det för många löpare som inte hade full koll på sin egen kompassriktning och kom till fel gafflingskontroll. Både Daniel och Linus hade gjort sin kompassläxa och inledde stafetten precis så stabilt som alla hoppades. Växlingsplacering 30 och 58 med häng på riktigt snabbspringande klungor. Stefan som var båda lagens reserv fick förgylla starten för ett finsk lag även han.

Orienteringstekniskt stabila löpare krävdes på nästa sträcka som kryssade mellan de detaljrika ”berg-i-dagen-höjderna” med tunglöpta mossar mellan. Oskar och Johan Nordlund var som klippt och skurna för den utmaningen som båda förvaltade mycket bra och plockade några gubbar under sträckan och höll helt jämnt i tid. Klättringen hade startat för lagen som nu var 23 respektive 46. Lovade gott inför långa natten.

Krävs många träningstimmar i bagaget för att klara den fysiska utmaning det är att springa 16,4 kilometer i delvis riktigt tunglöpta mossar med högt ris. William satte upp högsta fart direkt och plockade både tid och placeringar. På den 5 km (!) långa sträckan mot kontroll 16 var det avgörande vilket stråk man valde och Wille tog en något långsammare väg än några av konkurrerande lag vilket kostade någon extra minut men nu hade laget häng på en riktigt bra slutplacering, 12:a så långt. Martin har rutin på att springa långt och orientera rätt och höll andralagets placering.

Nu väntade två sträckor med mycket tekniskt krävande orientering, fortfarande i kompakt mörker. Laguppställningen för MOKS var Ludvig och Filip i första laget och Rickard och Jimmy i lag 2. Rakt igenom superbra insatser där killarna i lag 1 höll jämn fart med täten och när Filip kom i mål efter ett helt briljant lopp var laget på 4:e plats (!). Från att inte ha varit med i förhandssnacket alls var MOKS helt plötsligt med i tätstriden.

Rickard och Jimmy i andra laget fortsatte att plocka placeringar genom att prestera riktigt bra nattorientering där Jimmy hade 21:a bästa tid av alla på den sträckan. Laget låg nu 34:a.

Nu väntade två sträckor till och många svåra kontroller skulle tas men nu såg det riktigt bra ut för bägge lagen och gryningen närmade sig. Johan tog sig an den 6:e sträckan med finskt lugn och noggrannhet, det här hade han gjort många gånger tidigare. Inga misstag och ett högt löptempo och laget växlade som 5:a, något stort är på gång. I andralaget var det Oskar Lundkvists tur och trots att han påstod att han inte tränat jättemycket orientering sista tiden märktes inte det. Några enstaka minuters tapp på yppersta täten och fortfarande en riktigt bra chans att göra klubbrekord för MOKS andralag som växlade 36:a.

Nu väntade en nagelbitare på drygt 1½ timme för att följa hur John och Manuel tacklade den långa sista sträckan. Motståndet höll som vanligt högsta möjliga nivå med flera internationella medaljörer att springa mot. Löparnas plan var att fortsätta att ha koll på riktning och ha framförhållning i orienteringen. En vass spurt fanns förstås också att plocka fram om det skulle behövas sista kilometern. En mix av nerver och riktigt svåra kontroller med utslagsgivande gafflingar gjorde att John gjorde en liten krok tidigt på banan, men det blev bara en liten krok. Fullföljde planen som laget hade satt upp att snabbt reda ut små misstag och inte springa runt och leta. Fortsättningen av banan sprang han stabilt och framförallt snabbt. Sista delen var i sällskap men två finska lag där han på upploppet tog fram sitt ess – den hypersnabba spurten och 10:e platsen på världens största stafett var bärgad.

Manuels spurt var sedan en strålande avslutning på en magisk natt. Placeringen för lag 2 landade på 41:a, 5:e bästa andralag.

Lag 1 som såg rätt fräscht(!?) ut efter en lång natt!

Utöver de bländande resultaten som hela teamet presterade måste nämnas den härliga stämning som finns i hela gänget. Det är Framåt Tillsammans som gäller. En ära att få vara en del av detta fantastiska gäng, både som löpare och ledare.

Postad i:

En kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *